Självklart skall det vara skitväder när man bestämt att dra till båten.
Farsan bor ju granne med RS så det var ju bara att börja dagen med kaffe och snacka lite skit medans regnet höll på. Dock så blev jag rastlös och drog med Annika ut och vi drog på oss våra regnkläder.
Det var dags för masten att få lite kärlek och att kollas igenom.
Vi började med att lyfta fram den till bockarna jag haft med.
Började lossa på allt, då masten legat ute i ett mastställ i minst 2 år var det grönt både här och där mest i löpande riggen, ju mer jag lossade och tittade så var det bara lite skit och matt finish på masten som en tvätt med såpa skulle fixa.
Började i toppen och kollade låsringar och tog bort gammal Tesa.
Annika fick i uppgift att tvätta och skrubba alla fallinor som fått en viss grön nyans 🙂 Jag kände igenom alla fall och det enda som var noterbart var en liten flis på storfallets vajerdel, inget som behöver bytas i år men kändes bra att själv lära känna riggen. Annika fick en snabb lektion för att få ett litet hum om vad alla linorna var till. (Hon har aldrig haft eller seglat en segelbåt) men vill lära sig allt (Gärna allt på en gång också)
Vi gick igenom fall för fall och jag förklarade vad det var och vad den används till. En riktigt mysig lektion trots det ihållande regnet och kylan i luften. Masten skrubbades med såpvatten (Mycket såpa) använde en kökssvamp (Mjuk Scotchbrite) och en fälgborste för att komma åt runt beslag och annat som fäster mot masten. Detta skapar en kant där grönalger gärna festar. 🙂 Sedan sköljs allt bara med vanligt vatten.
Skipper i full fart med svamp och såpa.
Nu började det bli blött och kallt på riktigt och jag förstår att Annikas humör började dippa. Det var ju faktiskt dags att dra sig hemåt och få lite mat i kroppen. För er som inte känner oss så kan jag meddela att både jag och Annika får ordentliga sockerfall och därmed även riktigt pissigt humör om vi inte får mat när vi behöver det. Ha, ha, ha!
Så vi band upp alla fall och surrade fast allt som löpte längs masten för att det skall röra sig så lite som möjligt. Sköljde av masten en sista gång så den såg riktigt fin ut. Det var för blött och kallt nu för att smörja in masten med parraffinoljan och att ta bort gamla Tesarester med aceton. Men det kommer ju fler dagar och det är ju faktiskt fortfarande vinter Ha, ha, ha!
Men oj vad jag ser fram emot detta. Efter allt strul jag hade med motorbåten som faktiskt höll på att knäcka mig totalt så känns detta så mycket bättre.
Vi avslutade dagen med att lyfta in masten i stället igen och att gå upp till farsan och värma oss lite innan vi körde hem.
Vid pennan idag: Skipper Hasselblad 🙂
Skall troligen döpa masten till ”Doc” 🙂
Så vid mastning: The Doc is docking River song, standing straight up.
(Whovian skämt)