Måndag 27 juli Almösund-Edshultshall
Första dagen på vår segelvecka. Detta ska bli vårt nya sätt att spendera en hel vecka tillsammans på semestern. I tre år åkte vi på mc-semester men nu blir det båt istället. Vädret var kanske inte på topp och tyvärr inte heller mitt humör. En egenhet jag har är att jag aldrig vill åka någonstans dagen innan vi ska iväg. Men det brukar bli bra när vi väl har kommit iväg. Samma blev det här.
Vi seglade inte så mycket denna dag, mest pga vindar som inte blåste åt rätt håll. Men vi fick prova på en ny väg från Stigfjorden mot Mollösund, som innebär att vi far inomskärs. Tanken var att lägga oss vid en kryssarklubbsboj utanför Edshultshall men det var fullt där och därför åkte vi till Edshultshall istället, Haala i folkmun.
Vi var ensamma i gästhamnen, som har två toaletter och ett tvättrum men inte mycket mer. RS låg förtöjd precis akter om Westkust, den tremastade skonaren som Anders började sin seglarkarriär på runt 1989. Det var med mycket nostalgi i tanken som Anders visade mig runt på båten. Dessutom pratade han med flera äldre herrar i hamnen, som alla verkade vara med på Westkust och om han bara hade haft tid hade nog Anders varit med nu också. Men gamla minnen ger också mycket glädje.
Vi tog en promenad genom det vackra samhället, med sina typiska Bohuslänska kritvita hus och tog oss upp på en utkiksplats med fantastisk utsikt över hela Haala. 73 personer är bofasta här så det är inte speciellt stort. Tillbaka i båten stekte jag pannkakor och vi tittade på YouTube och myste. Första dagen på vår segelsemester började verkligen perfekt!
Tisdag 28 juli och onsdag 29 juli. Natthamn Lysekil
På tisdag morgon vaknade vi till molnigt och en aning blåsigt väder. Vi tog på oss ordentliga seglarkläder och invigde våra nya sydvästrar. Sedan styrde vi mot Lysekil. Inte långt ifrån start började det regna och halvvägs hade vi ett ordentligt hällregn. Sydväst is tha shit! Som tur var blåste det inte samtidigt men vi kunde få upp seglen en liten stund.
När vi närmade oss Lysekil kände vi hur vinden började ta i. I gästhamnen hade vi inte Y-bom som vi först trott utan boj i aktern. Både jag och Anders är lite obekväma med tilläggning med boj men med god hjälp från trevliga grannar i hamn fick vi till en ok tilläggning. Fast Anders lyckades massakrera min båtshake. Dålig kvalité! Vi blev grannar med en enorm motorbåt och en fin snipa med trevligt folk som hade katten med sig.
På eftermiddagen började det blåsa upp ordentligt och enligt prognosen skulle det bli värre på onsdagen. Anders gick bort till hamnkontoret och lyckades boka en natt till på samma plats. Skönt! Nu behövde vi inte ge oss ut i 15 m/s blåst. Vi satte upp vårt sittbrunnstält och inredde som ett vardagsrum! Det blev riktigt mysigt. Vinden ven omkring oss men vi höll oss torra och varma, med värmefläkten på.
På onsdagsmorgonen spelade Anders in en video och den visar hur mycket det blåste. Vi tog en promenad under dagen och såg vågorna slå hårt mot klipporna ute på vattnet. Blåsandet förhindrade tyvärr oss från att besöka Gullmarsfjorden och Nordströmmarna (där vi planerat att ligga för boj från onsdag till torsdag) men det går fler tåg. Tyvärr kunde vi inte ligga kvar i Lysekil en natt till då vår plats var bokad så vi förberedde oss på en gungig resa mot Henån.
Torsdag 30 juli Lysekil till Henån
På morgonen vaknade vi till ett fantastiskt väder med undantag för att det fortfarande blåste en hel del. Ett missöde på morgonen var att jag lyckades tappa telefonen i hamnbassängen. Ingen mening att försöka få upp den men med några samtal till försäkringsbolag, Telenor och polisen löste sig en ny telefon ganska kvickt. Jag var utan dock och vad man blir handikappad utan sin lille följeslagare.
Jämfört med dagen innan hade vinden mojnat betänkligt och vi kände oss helt ok när vi tuffade ut ur hamnen. Visst var det en hel del vågor men vi blev omseglade av en stor Beneteau med en ung kille vid rodret som lutade i minst 45 grader och hade god fart. När vi började närma oss Islandsberg märkte vi att det var slut på de små vågorna. Nu kom gammelsjön in från Nordsjön och slog in mot klipporna nedanför fyren. Jag har aldrig sett så höga vågor från en bår och vissa var säkert tre meter höga. Det kändes lite otäckt men jag litade på Anders och det gjorde jag rätt i. Vi satt dessutom fast i ett ”jackstay”som spänts tvärs över sittbrunnen där vi krokat fast oss med linor i flytvästarna.
När vi vänt båten in mot Orustlandet och på väg mot Malö strömmar märktes det att vågorna började lugna ner sig. Och efter Malöfärjan var det lugnt igen. Här kunde vi hissa segel och fick till riktigt skön segling med storen och genoan. Vi seglade ända fram till vi började närma oss Henån. Där la vi till i gästhamnen med styrbord sida mot kajen och fick till en bra tilläggning.
Vi strosade omkring i Henån, åt pizza på Christers och njöt av stillheten i hamn. För till skillnad från de senaste dagarna blåste det ingenting på kvällen utan havet låg spegelblankt!
Fredag 31 juli Henån-Ljungskile
Vi vaknade till en strålande vacker dag och till skillnad från dagen innan kunde vi sätta på oss shorts och t-shirt. Men vinden, den ville inte vara med oss. Hur vi än seglade lyckades vi ha motvind hela tiden. Vyerna var dock fantastiska. Vi seglade förbi Vindön och under Vindöbron, såg Uddevallabron på håll och tuffade på längs den nästan spegelblanka farleden mot Ljungskile. Vi hade bokat plats i Ljungskile båtklubbs gästhamn, den som ligger längst in i viken. Och där var det ordning och reda! Till och med under natten fanns det folk där som vaktade. Vi hade en skön kväll i båten med YouTube och vacker solnedgång. Och som vanligt tittade vi på båtarna i hamnen. Det är ju en tradition.
Lördag 1 augusti, Ljungskile-Almösund
Det passade rätt bra att sista dagen på resan var första dagen i augusti. Underbart väder och vi började dagen med att kryssa oss fram men tröttnade rätt fort på det. Det blev motor igen eftersom vinden vägrade gå vår väg. Anders blev också mycket kär i autopiloten, Helmuth, som styrde oss rakt och gjorde att vi bägge kunde njuta mer av passagen.
Vi passerade återigen vackra vyer, såg hus som låg gömda bakom klippor och tog oss under kraftledningar utan bekymmer. När vi skulle passera Svanesundsfärjan fick Anders chans att öva på sina färdigheter att anropa via VHF och kunde ha ett enklare samtal med befälhavaren ombord på färjan. Helt enligt reglerna i sjökortet. När vi såg Tjörnbron torna upp sig strax efteråt kände vi ett visst vemod att det roliga nu var slut. Det var en underbar semester, trots inblåsning i Lysekil och en tappad telefon. Vi fick lära oss en massa om båten och varandra. Vi klarar att leva tätt ihop i en vecka utan att gå varandra på nerverna. Och vi älskar samma sak med båtlivet: segla förbi vackra vyer utan att ha bråttom och njuta av vågskvalpet runtomkring.
Swedish 
English